I går fick jag uppleva det varje troende bara drömmer om.Hösttrött som en iller låg jag som en strandad val i soffan. Min son snarkade som en björn från soffan en armlängd bort.
Vaknade till av min egen eller eventuellt min son snarkningar.
Började fumla på bordet efter något att stoppa i munnen en bit choklad, nötter tom frukt hade funkat. SOCKER!!!!!!!!! jag måste ha socker. Jag försöker väcka sonen. Fnys omöjligt!
En viktig del i själva innehavadet av barn ingår i kolumnen för "possitiva fördelar av att ha ett eller möjligen flera barn". Man kan skicka dem i enklare ärenden såsom handla, hämta saker byta kanal när fjärren är borta osv. Men var man blir snart varse att detta bara upphör som i ett trollslag lika fort som det började lika fort försvinner det.
Detta var en sådan dag.
Det var omöjligt att få i väg sonen till kiosken.Tonåring kallas det.
Där låg jag i soffan med fruktansvärd abstinens efter någon form av socker. Bara lite! Bara så att jag klarar resten av kvällen tänkte jag.
När allt hopp var ute och jag insåg att någon hjälp av tonåringen skulle det inte bli. jag fick ta saken i egna händer.
Där låg jag i soffan och tänkte intensivt på choklad. Jag släppte inte tanken för en sekund.
Då plötsligt........
En singnal från dörrklockan.
Jag släpade mig grymtande och irriterad fram till dörren.
Där stod den näpnaste mest välartade lilla gosse man kan tänka sig.
-Hej har ni lust att köpa chokladbollar eller kola?
-Om jag har sa jag med en tår som brände i ögonvrån.
Där stod jag nu med en hel härlig låda choklad och en gudstro. Och detta var inga vanliga chokladbollar det låg så mycket mer i den smeten än vad den lilla välartade gossen kunnat ana
Så vad var det jag sa det finns en gud. Jag har i och med denna upplevelse blivit lite mer ödmjuk och förväntansfull vad som kommer att hända nästa gång jag blir sugen på något.
Inlägg
