Suck!

Jag påverkas oftast inte av väder, trisstes, av mitt galna ex eller att jag har dåligt med pengar.
Jag sover mig igenom cancerbesked och barnens fars olika upptåg med polisen som har slutar i kurran ett otalt gånger.
Jag har flytt med mina barn - återigen från galet ex.
Kort sagt jag känner mig ganska stark.
Jag står stadigt i stormen.

Men det finns ett MEN. När mina barn mår dåligt då går det käpprätt åt helvete.
Ligger i fosterställning i soffan blir helt apatisk.
Orkar inte äta inte sova.
Och äta och sova det är annars mina två bästa egenskaper, enligt mig själv.
Vet inte varför jag skriver det här i bloggen, det är ju inte kul för någon att läsa. Jag håller med Göran jag vill nog bara bli lite bekräftad.
Nu kryper jag tillbaka upp i soffan och slickar mina sår.
Mjau (ynkligt)!